Foreign Object på Galleri 54 Peepshow

Mellan 22 maj och 14 juni 2026 visas mitt verk Foreign Object på Galleri 54 Peepshow.

Verket visas i gallerifönstret som ett fotografi som hänger bakom den verkliga versionen av bilden: en riktig tomat och metallverktyg som förfaller under utställningsperioden.

Vad betyder det att vara en främmande kropp?

Thurees, konstnären

Jag tänker på träflisor som fastnat i fingrarna, på hur kroppen säger ifrån när något som inte hör hemma där har tagit sig in och tagit plats. Något så litet som en hårfin träflisa blir plötsligt omöjlig att ignorera: den svider, ibland bultar den, svullnar och blir röd. Den fortsätter att göra sig påmind tills den hittar ut.

Den här tomaten, genomstungen av en säkerhetsnål och tyngd av föremålen runt den, blir min egen träflisa.

Den speglar kärnan i att vara en främmande kropp: den inre friktionen och de subtila nyanserna i att inte riktigt höra hemma, och allt det invecklade som formar den upplevelsen. När jag växte upp i Filippinerna fanns tomater överallt. De var grunden i så många måltider, rikliga och nästan självklara. Nu när jag bor i Sverige står jag i mataffären och granskar samma frukter lika intensivt som verktygen på det här fotografiet. De är dyra här, mildare i smaken, men ändå på något sätt nödvändiga för att återskapa smakerna som förbinder mig med hemmet. De kliniska instrumenten antyder den granskning vi alla gör när vi handlar, men också den särskilda granskning som invandrade kroppar och val ofta utsätts för. Vad äter du? Varför behöver du det här? Hur mycket är du beredd att betala för något som brukade växa av sig självt där du kommer ifrån?

Till den här utställningen placerar jag en riktig tomat framför sin tryckta bild. Medan tomaten förfaller under de här tre veckorna tänker jag på träflisan igen. Till slut arbetar den sig upp till ytan, eller så stöter kroppen ut den, eller så blir den en del av något nytt. Tomaten kommer att ruttna, men fotografiet bevarar det här ögonblicket av granskning, det här ögonblicket av att vara främmande. Kanske är det så vi till slut hör hemma: inte genom att förbli desamma, utan genom att låta oss förvandlas.

Fotografiskt minne

Eskil Högman, curatorn

Ibland glömmer jag att fotografier faktiskt inte är minnen. De lever inte som minnen gör. Minnen måste underhållas för att överleva, och fotografier är till sin natur frysta i tiden, omöjliga att ändra. Men fotografier kan ändå vara en bro däremellan. Särskilt när de ställs mot det levande självt. Ett gammalt fotografi vaknar till liv när det ses i ett samtida sammanhang, jämfört med vårt eget här och nu. Bilden kan bli ett levande minne, om vi accepterar tiden som har gått sedan kamerans slutare trycktes ner.