Konstnär eller kommersiell fotograf? Därför väljer jag inte

I flera år hade jag två mappar på datorn. Den ena var kunduppdrag: läppstift, serum, snacks och lanseringar. Den andra hette "personligt", vilket egentligen betydde "saker jag gjorde vid midnatt för att jag inte kunde sluta tänka på dem". Jag behandlade dem som två separata liv. I dag visar jag dem sida vid sida, på samma sajt, i samma portfolio. Så här tänker jag.

Det som faktiskt skiljer

Kommersiella uppdrag börjar med någon annans fråga. Ett varumärke behöver en lanseringsbild, ett gäng reels, en kampanj. Det finns en brief, en deadline, en budget och en produkt som ska se så bra ut som möjligt. Mitt jobb är att lösa deras problem snyggt, och resultatet hör till deras berättelse, inte min.

Konsten börjar med min egen fråga. Still Good, Still Life började med nedsatta matkassar: varför bestämmer vi att viss mat är mindre värd på grund av hur den ser ut? Foreign Object började med en tomat och en känsla jag inte kunde sätta ord på, om att leva i Sverige som filippinska. Ingen bad mig göra dem. Ingen säger till när de är klara. Den enda briefen är att vara ärlig.

Publiken är också en annan. En kund vill att folk ska köpa något. En gallerobesökare köper ingenting. Hen blir ombedd att sakta ner och tänka.

Det som är precis likadant

Verktygen. Ljuset. Bordet. Sättet jag lägger en citron bredvid en fisk, eller sticker en gaffel i en tomat. Min konst och mina kommersiella uppdrag görs med samma händer, samma rekvisita och ofta samma färger. Det jag lärde mig av att fotografera skönhetsprodukter för stora varumärken, som att styra reflexer eller få en droppe att landa precis rätt, är samma färdigheter som jag använder för att få ett stilleben att kännas spänt eller ömsint.

Hur konsten gör kunduppdragen bättre

Att göra konst håller blicken pigg. När jag fotograferar en grönsak till en utställning med samma omsorg som ett lyxserum lär jag mig nya sätt att ljussätta, komponera och berätta med föremål. De idéerna tar jag med mig tillbaka till kundfotograferingarna. Varumärkena får set som känns överraskande, eftersom de har testats någonstans där det inte finns några regler.

Det påminner mig också om varför jag håller på med det här. Kommersiella uppdrag kan sakta platta till en om det är det enda man gör. I konsten minns jag att jag tycker om att göra bilder, inte bara att leverera filer.

Hur kunduppdragen gör konsten bättre

Kommersiell fotografi lärde mig disciplin: planera bilden, bygg setet, lös problem snabbt och gör klart. Den lärde mig att en bild måste funka på en halv sekund. Det är användbart i ett gallerifönster också, där folk går förbi och du har en enda blick på dig att fånga dem. Min utställning i skyltfönstret på Chalmersgatan var i princip ett scroll-stoppar-problem i verkliga livet.

Så vilken är jag?

Båda. Jag är produktfotograf och scenograf som också ställer ut, och konstnär som också gör content för varumärken. Jag tycker inte att varumärken ska vara rädda för det. Snarare är det just en konstnärs blick som får kommersiellt innehåll att sticka ut.

Om du är ett varumärke och gillar det du ser i portfolion, konsten inräknad, säg hej. Och om du är curator finns utställningarna här.